ADHD i arbetslivet — vad som hjälper
Det mesta som skrivs om ADHD i arbetslivet är skrivet för arbetsgivare. Den här texten är skriven från andra stolen: din. Om varför arbetsdagen kostar mer än den ser ut att göra, vilka anpassningar som faktiskt gör skillnad, och vad du gör när problemet inte är du utan tjänsten.
Av Jolanta Eriksson, ICF PCC-ackrediterad ADHD-coach
Varför arbetet kostar mer med ADHD
På papperet gör du samma sak som alla andra. I praktiken betalar du för en del moment som kollegorna får gratis: att komma igång utan yttre press, att välja vad som är viktigast när allt ser lika brådskande ut, att hålla kvar en tråd genom ett möte, att komma ihåg det som sades i förbifarten.
Det är därför resultatet ofta är bra medan vägen dit är dyr. Många jag arbetar med har goda omdömen och en historik av att leverera — och samtidigt en känsla av att hänga på tio fingrar. Båda är sanna samtidigt, och det är den kombinationen som gör det svårt att be om hjälp. Det syns ju inte.
Det som brukar avgöra hur ett arbete fungerar är sällan uppgifternas svårighetsgrad. Det är hur många spår som är öppna samtidigt, hur tydligt uppdraget är formulerat, och hur mycket av dagen som går åt till att byta kontext.
Anpassningar som faktiskt gör skillnad
De anpassningar som hjälper mest är oftast odramatiska, kostar ingenting och kräver ingen omorganisation. De handlar nästan alltid om struktur och tydlighet snarare än om att göra mindre.
- Färre parallella spår. Tre uppdrag i följd är lättare än tre samtidigt, även om summan är densamma.
- Skriftliga uppdrag. En rad om vad som ska vara klart och när, i stället för en muntlig genomgång i en korridor.
- Skriftlig sammanfattning efter möten. Inte protokoll — bara vem som gör vad.
- Möjlighet att stänga om sig, eller att arbeta hemifrån de dagar arbetet kräver djup koncentration.
- Färre men längre fokusblock i kalendern, i stället för en dag hackad i halvtimmar.
- En bestämd person att fråga, så att du inte behöver lista ut vem som vet.
Notera att inget av det kräver att du berättar varför du behöver det. Mycket av listan är rimligt att be om som medarbetare, oavsett skäl, och det är ofta den enklaste vägen in.
Jag ger inga råd om rättigheter eller om vad en arbetsgivare är skyldig att göra. Anpassningar berör arbetsmiljö- och diskrimineringslagstiftning, och den frågan hör till facket, till ett juridiskt ombud eller till företagshälsovården. Det jag arbetar med är vad som är rimligt att be om, och hur du gör det.
Att berätta — och hur samtalet läggs upp
Har du bestämt dig för att berätta är nästa fråga hur. Det är där det brukar gå snett, för samtalet hålls ofta i affekt: en dålig vecka, en missad deadline, en frustration som rinner över. Det är det sämsta läget att förklara något viktigt i.
Det som brukar fungera är att göra samtalet konkret och kort, och att skilja diagnosen från önskemålet. Chefen behöver sällan en genomgång av ADHD. Chefen behöver veta vad som gör att du levererar bättre.
- Bestäm i förväg vad du vill ha ut av samtalet. Ett önskemål, inte en förklaring.
- Ta det när det är lugnt, inte i en kris. Ett bokat samtal slår en korridor.
- Berätta så mycket som behövs för att önskemålet ska bli begripligt — inte mer.
- Ha ett förslag med dig. Det är lättare att säga ja till något konkret.
- Skriv ner vad ni kom överens om och skicka det. Muntliga överenskommelser överlever sällan en omorganisation.
Och det ska sägas: att berätta är inte alltid rätt. Det finns arbetsplatser där det ger utrymme och arbetsplatser där det ger en etikett. Du känner din bättre än jag gör.
Möten, mejl och det som äter dagen
Den vanligaste upptäckten när vi går igenom en faktisk arbetsvecka är att själva arbetet inte är problemet. Problemet är allt runt omkring: mejl som ligger halvlästa, möten utan syfte, meddelanden som avbryter innan en tanke har hunnit bli färdig, och den ständiga uppgiften att komma ihåg vad man var på väg att göra.
Det finns ingen universallösning, men två principer bär långt. Den första är att minska antalet ställen information kan komma in. Den andra är att låta något annat än minnet bära det som ska göras.
- En lista, inte fem. Vilken som helst, så länge den är den enda.
- Bestäm när du läser meddelanden i stället för att läsa dem hela tiden. Det är obekvämt i en vecka.
- Avsluta varje dag med att skriva den första uppgiften för morgondagen. Den kostar en minut och sparar en timme.
- Boka tid för arbete, inte bara för möten. Ostrukturerad tid blir sällan det du hoppades.
När arbetet inte går att anpassa
Ibland är svaret inte fler strategier. Det finns tjänster som är illa lämpade för en ADHD-hjärna oavsett hur skickligt du kompenserar: många parallella spår, ständiga avbrott, otydliga mandat, ett chefsled som byter riktning ofta. Att hålla i en sådan roll genom ren viljestyrka fungerar, ett par år.
Det är en obekväm sak att säga på en sida som säljer coaching, men den ska sägas: en del av dem jag arbetar med kommer fram till att problemet var tjänsten. Då är arbetet inte att bli bättre på den, utan att avgöra om den ska bytas — och det är ett helt annat samtal.
De flesta hamnar någonstans mittemellan. Delar av arbetet går att bygga om, delar går inte, och skillnaden mellan dem är oftast tydligare för någon utifrån än inifrån.
När coaching inte är rätt just nu
Coaching kan göra en arbetssituation hanterbar. Den kan inte göra en ohållbar situation hållbar, och den ska inte användas för att stå ut med något som borde ändras.
- Du är utsatt för kränkande särbehandling, trakasserier eller diskriminering. Det är en arbetsmiljö- och rättsfråga. Fack, skyddsombud eller ombud — inte coaching.
- Du är på väg in i en utmattning. Då kommer vila och vård före utveckling, och coachingen får vänta.
- Du behöver ett läkarutlåtande eller en bedömning för arbetsgivarens skull. Det skriver jag inte.
- Du vill att jag ska förhandla för dig, eller närvara i samtal med arbetsgivaren. Det är fackets roll, inte coachens.
- Din arbetsgivare har bestämt att du ska coachas och du vill inte. Coaching som någon annan beslutat åt dig leder sällan någonvart, och det är bättre att säga det direkt.
Coaching är inte vård, utredning eller behandling, och den är inte juridisk eller facklig rådgivning. Jag ställer inga diagnoser, skriver inga intyg och uttalar mig inte om rättigheter eller arbetsgivarens skyldigheter.
Om jag under vårt första samtal bedömer att du behöver något annat än vad jag erbjuder säger jag det. Samtalet kostar ingenting.
Vanliga frågor om ADHD i arbetslivet
De som brukar hjälpa mest är enkla: färre parallella uppdrag, skriftliga uppdrag i stället för muntliga, en kort sammanfattning efter möten, möjlighet att stänga om sig eller arbeta hemifrån vid koncentrationsarbete, och längre fokusblock i kalendern. Mycket av det är rimligt att be om utan att uppge något skäl. Vad en arbetsgivare är skyldig att göra är en juridisk fråga som jag inte uttalar mig om.
Det finns inget generellt svar, och det beror mer på din arbetsplats än på dig. Det som oftast går att göra utan att berätta är att be om det du behöver för att kunna arbeta. Väljer du att berätta är rådet att göra samtalet kort och konkret, ta det när det är lugnt, ha ett förslag med dig och skriva ner vad ni kom överens om.
Då är frågan om det är strategierna eller tjänsten som är fel. Vissa roller är illa lämpade för en ADHD-hjärna oavsett hur skickligt du kompenserar — många parallella spår, ständiga avbrott och otydliga mandat. Att komma fram till att arbetet ska bytas är ett legitimt utfall, och för en del är det det som behövs.
Coachingen är din och innehållet stannar mellan oss. Betalar arbetsgivaren kan upplägget ramas in tillsammans, men samtalen rapporteras inte tillbaka. Jag deltar inte i förhandlingar eller i samtal med arbetsgivaren — det är fackets roll.
Ja, det gör jag, och det är ett annat uppdrag än individuell coaching. Vill du veta mer om det är det enklast att höra av dig direkt.
Ett arbetsliv byggt för hjärnan du har
Ett första samtal kostar ingenting och binder dig inte till något. Vi tittar på hur din arbetsvecka faktiskt ser ut, och vad som går att ändra.
Boka ett första samtal