Förändring och ADHD

Svårigheter med övergångar beskrivs allt oftare som ett kärndrag vid ADHD. Det intressanta är att det gäller all förändring: årstider, helger, skolstart, jobbstart, allt. ADHD-hjärnan upplever betydligt större stress och blockering vid förändring än en neurotypisk hjärna gör.

Men ändrar vi oss inte hela tiden?

Jo, det ser ut så. Men det handlar om dopamin. Vi ändrar oss inte — det är hjärnan som kidnappar oss i jakten på nya dopaminkällor. Jag brukar likna den vid ett bi som flyger från blomma till blomma. Det stannar en stund, och när nektarn är slut flyger det vidare till nästa. Och nästa. Känner du igen dig i alla påbörjade projekt, varav vissa bara hann bli en tanke?

Det är belöningen som är problemet

Det är inte förändringen i sig som är svår. Problemet är att belöningen förändras. Vi kan prestera enormt bra i miljöer med högt förändringstempo så länge belöningen är densamma. Tänk basket: du ser korgen, hjärnan har lagt en plan för tre poäng, och så kommer någon och tar bollen. Ingen katastrof — ADHD-hjärnan blir bara ännu mer motiverad, eftersom belöningen fortfarande är att göra poäng.

Men om själva belöningen byts ut, då tolkar hjärnan det som ett hot och skickar signalen vidare till nervsystemet. Ångest, stress, blockering. Hjärnan behöver extra energi för att både analysera den nya situationen och lokalisera den nya belöningskällan, och det tar tid. Belöningskälla är samma sak som trygghet.

Vad man kan göra i praktiken

• Har du en ny medarbetare med ADHD — introducera hen lugnt och i förväg, inte mitt på den stora kickoffen.
• I skolan borde alla barn med ADHD få besöka lokalerna några dagar före terminsstart, träffa en trygg vuxen och hinna orientera sig. Då kan hjärnan förbereda sig.
• Ska du resa — titta på kartor och bilder och läs om platsen i förväg. Det bygger trygghet innan du är på plats.

Sammanfattningsvis söker ADHD-hjärnan dopamin, och när den hittar en möjlig källa blir allt annat sekundärt. Därför är förändring svår: det blir som att göra en tvär sväng i 180 kilometer i timmen. Risken finns att man hamnar i diket, och att det tar tid att må bra igen.