Perfektionism och ADHD

Perfektionism är en av de vanligaste så kallade kognitiva förvrängningarna hos oss med ADHD. Och då menar jag inte att stryka byxor eller lägga saker symmetriskt, utan en ohälsosam besatthet av felfrihet som får oss att sätta orealistiska personliga standarder, jämföra oss med andra och aldrig riktigt känna oss tillräckligt bra. Det kan göra att kritik, även konstruktiv, skär som en kniv — och förvärra tillstånd som ångest.

Enligt American Psychological Association är perfektionism benägenheten att kräva en extremt hög eller till och med felfri prestation, långt bortom vad situationen kräver. För oss, särskilt kvinnor med ADHD, är perfektionism ofta en psykologisk överkompensation för tidigare ADHD-relaterade misstag eller känslor av underlägsenhet — ett kompenserande beteende.

Perfektionism hos oss med ADHD kan visa sig som rädsla för misslyckande och att svika andra, orealistiska prestationsstandarder, allt-eller-inget-tänkande, ständig jämförelse med andra, känslighet för kritik (ibland ända till RSD — rejection sensitive dysphoria), rädsla för bakslag, ovilja att be om hjälp, hård självkritik och negativt självprat, prokrastinering, och ett beroende av andras validering.

Perfektionism är nära kopplad till ångest och fungerar som en ineffektiv hanteringsmekanism. För att undvika besvikelse, förödmjukelse eller upplevd bestraffning skapar perfektionisten strikta standarder som måste uppfyllas för att hen ska känna sig värdefull. Men dessa svåruppnåeliga krav ökar ångesten — och man hamnar i en ond cirkel. Hos vuxna med ADHD når förekomsten av ångestsyndrom nästan 50 %.