RSD i nära relationer

Har du någon gång upplevt att det gör fysiskt och psykiskt ont att bli kritiserad eller avvisad? Många av oss med ADHD, och särskilt kvinnor, känner igen sig i avvisningskänslig dysfori — RSD, rejection sensitive dysphoria. Det är en extrem känslomässig känslighet och smärta som utlöses av upplevelsen att ha blivit avvisad eller kritiserad. Den kan också utlösas av känslan av att inte räcka till, alltså av att inte leva upp till sina egna krav eller andras förväntningar.

RSD är inte en egen diagnos, utan ett begrepp som används för att beskriva ett mönster många med ADHD känner igen. Att det saknar diagnosstatus gör det inte mindre verkligt för den som lever med det — men det betyder att den här texten beskriver en erfarenhet, inte ett kliniskt tillstånd.

Den jobbigaste delen av ADHD

Många jag möter säger att just det här är det svåraste med ADHD. Inte fokus, inte struktur — utan den emotionella smärtan, ångesten och stressen som kommer vid kritik och avvisning. Över tid leder det ofta till låg självkänsla, hård självkritik, social ängslan och ibland nedstämdhet.

Det blir också ensamt. Man kämpar med sina reaktioner i det tysta, av rädsla för att visa sitt genuina jag och bli avvisad för det. Och då blir det svårt att någonsin få veta om ens riktiga jag hade kunnat tas emot.

Om du lever nära någon med ADHD

• Skicka aldrig ett meddelande på måndagen om att du "måste prata" på torsdagen. Det skapar enorm stress, eftersom den första tanken alltid är att man gjort något fel. Vill du prata — prata nu.
• Var medveten om att vi behöver mycket positiv återkoppling för att orka ta emot negativ.
• Vid kritik: lägg kraft på hur du formulerar dig, och gör det tillsammans med en plan framåt.
• I nära relationer hjälper det mer än man tror att säga det uppenbara högt. Och att förstå att vi kan reagera starkt på sådant du tycker är småsaker.
• "People pleasing" är en fälla vi ofta ramlar i. Det får oftast motsatt effekt.
• Var uppmärksam på när personen drar sig undan. Det är sällan ointresse.

Om du själv känner igen dig

• Skapa en trygg plats i fantasin, dit du kan gå när reaktionen kidnappar dig.
• Lär känna dina triggers. Vilka personer och situationer är känsligast? Undvik bedömningssituationer där, eller kommunicera vad du behöver.
• Öva på att ta ett steg åt sidan: vad skulle du säga till din bästa vän om hen befann sig i den här situationen?
• Anteckna dina triggers — och hur du tog dig ur dem. Listan blir din egen bruksanvisning.
• Kräv bevis av dig själv. Om tanken säger att du aldrig lyckas, be om exempel. Du kommer inte att hitta särskilt många.
• Bygg en lista med ankare som snabbt tar dig tillbaka till lugn: en låt, en dusch, eller bara att blunda, lägga handen på hjärtat och andas.

Det viktigaste är att veta att fenomenet finns och vad det gör. Först därefter går det att arbeta med hur du tolkar dig själv — och det är där mycket av förändringen ligger.