Helper's high och ADHD

Har du hört talas om helper's high? Och funderat på varför kvinnor med ADHD alltid vill fixa det största julbaket, det finaste pysslet, alla klapparna och alla traditionerna — men sällan något åt sig själva?

Att hjälpa ger dopamin

Att hjälpa andra stimulerar produktionen av endorfiner, oxytocin och dopamin. I tillräckliga mängder ger det något som liknar eufori — man blir hög av glädje. Det är i sig inget konstigt. Det som är intressant är varför vi med ADHD söker upp det så mycket oftare än andra.

Känner du igen dig i att du gärna ger råd om hur saker kan lösas även när ingen bett om det? Att du ser problem hos andra och kommer på eleganta lösningar innan personen ens vet om att hen har ett problem? Eller att du tänker "om jag hade en fläck på tröjan skulle jag vilja att någon sa till"?

Fyra saker som ligger bakom

• Vi tar in fler detaljer ur omgivningen, eftersom våra hjärnor inte filtrerar information på samma sätt. Vi ser mer, känner mer och märker mer — och analyserar sedan sönder det. Det är också en av anledningarna till att vi blir utmattade.
• Vi är mer analytiska och problemlösande, med ett större behov av att se samband och sortera. Vi får dessutom dopamin av att lösa problem och lägga dem i logiska kedjor.
• Hjärnan är på ständig jakt efter dopamin. När den ser en möjlig källa går den på overdrive och tystar ner den del som annars skulle skapa tvekan inför att ge oombedda råd.
• Den funktion som ska bromsa oss i sociala situationer är helt enkelt lite mer öppen hos oss. Vi vågar mer, vilket är roligt — men den stoppar oss inte heller när vi borde vara tysta.

Därför bränner vi ut oss i omsorgsyrken

Hjärnan älskar att hjälpa, fixa och göra andra nöjda, eftersom det ger helper's high. Och just därför trivs vi — och bränner samtidigt ut oss — i service- och omsorgsyrken. Där finns en i praktiken obegränsad dopaminkälla i form av människor som faktiskt behöver och vill ha vår hjälp.

Har du själv ADHD, eller har du en medarbetare, vän eller familjemedlem som har det: prata om syrgasmasken. Man måste ta på sin egen först. Bli medveten om hjärnans ständiga jakt på dopamin, och låt dig inte kidnappas av den.

Nästa gång du känner att du "bara ska hjälpa lite grann" — gå ut på toaletten och skölj ansiktet och handlederna i riktigt kallt vatten först. Det ger också dopamin, och det kostar dig ingenting.