Hyperfokus, hyperfixering och ADHD

Hyperfokus och hyperfixering är två typiska ADHD-drag som ofta förväxlas. Inget av dem är ett officiellt diagnoskriterium. Och båda pekar åt samma håll: vi har ingen brist på uppmärksamhet. Vi har svårt att rikta den mot det som omgivningen just då vill att vi ska rikta den mot.

Hyperfokus

Har du varit så uppslukad av en bok att du missade både middagen och läggdags? Det är hyperfokus. Det liknar flow: intensivt fokus på en avgränsad aktivitet under en avgränsad tid. Kombinerat med en annorlunda tidsuppfattning och en dopaminhungrig hjärna kan det ge påtagligt kroppsliga konsekvenser — som ryggen efter fyra timmar i samma ställning.

Att vi pluggar till tentan natten före är inget ovanligt, och resultatet blir ofta detsamma som för den som läst i två veckor. Skriva en kandidatuppsats på en vecka? Det har hänt. Hyperfokus och dopaminhunger i förening.

Hyperfixering

Hyperfixering är något annat. Det är när vi hittar ett ämne som vi blir totalt uppslukade av och nördar in oss i utan hejd. All energi och all tid går dit. Vi blir passionerade på ett sätt som kan vara svårt att förstå utifrån.

Ett exempel: jag och min coach pratade om vad som gör att människor lever länge, och jag nämnde begreppet blue zones. Två veckor senare frågade jag om han sett dokumentären. Nej, det tyckte han inte behövdes — jag hade ju förklarat konceptet. Under samma två veckor hade jag läst tre böcker på temat, sett dokumentären, lyssnat igenom en podd med Dan Buettner, googlat sönder internet, läst allt jag kunde hitta om Okinawa, Sardinien, Loma Linda, Ikaria och Costa Rica, och infört svarta bönor och lila potatis hemma.

Ett annat: min son sa "vad roligt med manga!". Några månader senare hade han ett konto med egna animeteckningar, lärt sig japanska på egen hand i en app, läst tusentals sidor manga, börjat laga japansk mat hemma, köpt japanska inredningsdetaljer till sitt rum och planerat en resa till Japan. Vi gör inte lagom.

När det blir ett problem

Hyperfixering är inte ett problem i sig. Men den har ett par kända risker:

• Tidsuppfattningen försvinner helt.
• Man slutar äta, dricka, duscha och sova.
• Man kopplar bort från allt annat som pågår.
• Skola, jobb, familj och vänner försummas — inte av ointresse, utan för att de inte finns i rummet just då.

Så länge din fixering ger dig glädje, energi och mening, och resten av livet fortfarande fungerar, är den en tillgång. Ni som lever med oss: uppmuntra oss, och se till att det finns mat framme.